På den tiden jag spelade handboll och självaste fadern var tränare åkte vi till Italienska östkusten för att spela en turnering, jag tror att det var 1987. Vi slet som djur för att samla ihop pengar för resan, bl a genom att dela ut telefonkataloger. Vi hade även studiecirklar där vi läste Bäst när det gäller, skriven av idrottspsykologen Willi Railo. Syftet var helt enkelt att dra in pengar till resan och dessutom bli mentalt starkare. För egen del behövde jag nog bli starkare både här och där men jag minns fortfarande hur boken såg ut. Dessutom visar det sig att det kanske gav en viss effekt…
Spelade tennisdubbelmatch idag i Sollentuna. Även allmänt känt som Gubbdubbeln. Jag är yngst. Punkt! Dock är det bra nivå och riktigt trevliga mot- och medspelare. Anyway, jämn match. Måste vinna-match för min medspelare som vid förlust riskerar att åka ur, vid vinst är han klar. Jämn match. Vi rycker till 6-3, de kvitterar till 6-6. Alla fyra håller sin serve till 8-8 och klockan visar fyra minuter kvar. Min tur att serva. I det här läget funderar vi på om vi ska mygla oss till en poäng men eftersom jag servar (och har gjorde det väldigt bra hittills i matchen) kör vi.
In träder det mentala monstret Marcus Demnert, peppad och preppad av idrottspsykologen Willi Railo. Bäst när det gäller. Monsterserve! 15-0. Toppad serve och rak backhandvolley i svårt läge. 30-0. Fantastisk poäng, av dem. 30-15. Supermonsterserve längs backhandlinjen. Ess! 40-15. Monsterserve igen. Game!
Thank you, Willi Railo. RIP!
Marcus Demnert 